Foto: Sveriges Radio
Sista sommarprataren. Och en av de jag sett minst fram emot att lyssna på. Jag har blandade känslor för Jan Guillou - han kan vara självgod och pompös, men så har jag ändå läst någon av hans böcker och tyckt de var bra.
Jan Guillou berättar om musik i böcker, framför allt huvudpersonerna i kriminalromaner - hans egen Carl Hamilton, Mankells Wallander och en massa andra. Han spelar exempel på deras musiksmak och undrar vad nästa kända fiktiva konstapel kommer att lyssna på.
Sedan tar han upp hatet mellan honom och Olof Palme - ett hat som han själv påstår att han inte längre har. Konstigt att han tar upp så pass mycket tid i sitt sommarprogram för att behandla just det ämnet.
I allt tyckte jag Jan Guillous program var över mina förväntningar i och med att jag trott att jag skulle pinas igenom det med enbart buttra minnen, jaktprat och annat machodravvel. Men det funkade rätt bra ändå.
Totalbetyg på Jan Guillous sommarprat: 6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar