Sofia Jannok, 30 juni

Foto: Sveriges Radio

Jannok... Var kommer det efternamnet ifrån. Inte direkt från något språk jag känner igen. Men så kommer det fram. Ganska tidigt i programmet, typ från början, att Sofia Jannok är same. Ah, det här kan bli intressant.

Jag, liksom de flesta andra skåningar, kan inte mycket om samer. Tyvärr. För oss är samer ett svenskt ursprungsfolk som håller på med renar uppe i nordligaste Norrland. Och, ja, det bekräftades också av Sofia Jannok. Men jag har nog aldrig fått en inblick i själva samelivet - hur det ser ut nuförtiden.

Okej, Sofia Jannok är sångerska och reser runt i världen och sjunger låtar med inslag av jojk. Har inte hört någon av hennes musik förr, men jag har satt igång en skiva just nu för att få lite känsla av det.

Hon talar om hur hon samlar poäng för att bli en "supersamefru", vilket innebär massor av kunskap - framför allt i matlagning och slöjd. Men hon är värdelös på sömnad, så det går visst inte så bra.

Sofia Jannok var väl rätt så intressant. Det var kul att få höra lite om samernas liv, och hur ett liv blandat med ett lite mer metropolitiskt liv kan te sig.

Totalbetyg på Sofia Jannoks sommarprat: 7

David Lega, 19 juli 2000 (Bubblare)

Foto: Sveriges Television

Sommar i P1 är i full gång. Men man måste ju ha något att lyssna till mellan 14:30 och 13. Därför satte jag mig inför den stundande frukosten för att börja bläddra i Sveriges Radios digra Sommararkiv. Till min stora glädje fann jag där David Lega.

David Lega är simmare och handikappidrottare med en väldigt lång meritlista. Han har bland annat slagit 14 världsrekord och är nuvarande innehavare av 5.

I sitt sommarprogram berättar David Lega på ett humoristiskt sätt om sin väg till idrotten och sitt nuvarande elitidrottande. Man får en liten inblick i hur det är att vara handikappidrottare och i hur vardagen för David Lega ser ut.

David Legas sommarprogram är mycket bra. Lättsamt, allvarligt och på samma gång väldigt roligt. Dock tror jag att David Lega saknar sin livepublik. Jag har hört honom föreläsa i Växjö och han är den i särklass bästa och roligaste föreläsaren jag har hört. Här når han inte riktigt samma höjder som han gjorde live.

Innehåll
9 av 10
Berättarförmåga
7 av 10
Musikval
8 av 10
Totalupplevelse
8 av 10

Sommar fyller 50 år

Idag är det precis 50 år sedan Sommar i P1 hade premiär. Det firar Sveriges Radio med att gräva fram ca 300 program ur arkivet, och enligt SR ska det växa. Det tycker jag, och Jesper antar jag, är riktigt roligt. Jag ser verkligen fram emot att få botanisera bland sommarprogram från 1959 och fram till idag.

Gå til arkivet du med, så har du något att lyssna på till imorgon kl 13.

Femma på Google

Söker man på Sommar i P1 på Google kommer vi just nu på femteplats. Grattis till oss!

Anita Ekberg, 17 juli 2005 (bubblare)

Foto: Sveriges Radio

Anita Ekberg sommarpratade i juli 2005. Ni bara måste lyssna på det.

Inte för att det hon berättar är bra. För det är det nämligen inte. Inte intressant och sällan roligt.

Eller, nu ljuger jag - det är nästan alltid roligt, men inte på det sätt som det var tänkt.

Anita Ekberg har nog nosat lite på vinflaskan innan sändning och bara att höra hennes röst, svamlande, glömska vad gäller det svenska språket och hennes humörsvängningar gör det helt klart värt att lyssna igenom hela hennes sommarprat. Jag skulle kunna lyssna på henne i en hel dag tror jag. Hon blir aldrig tråkig.

Sorry, men jag skrattar åt dig, inte med dig, Anita. Tough life, men så är det.

Hans Alfredson, 29 juni

Hans Alfredson var en av några få sommarpratare i år som jag verkligen såg fram emot. Han är och har alltid varit en enastående berättare.

Hur gick det då i Sommar i P1 då? Detta var den 12:e gången som Hans Alfredson sommarpratade, så han borde kunna det där med att sommarprata.

Hans pratar i år om resor, långa så väl som korta. Han berättar om en jordenruntresa tillsammans med Povel Ramel och om en ballongflygning i Gränna tillsammans med en röding och kille som kallades för Loppan.

Hans Alfredson hade kunna prata om precis vad som helst och det skulle ändå bli intressant och underhållande att lyssna till. Hans röst är som gjord för att berätta sagor och lustiga små anekdoter och han gör det på sitt eget mycket karakteristiska lite underfundiga vis.

Hans Alfredson är alltid väl värd att lyssnas till och så även denna gång. Detta var helt klart det bästa sommarprogrammet so far. Har dock inte lyssnat till Eric Bibb, men både mamma och pappa tyckte han var tråkig och Jespers recension var inte direkt översvallande positiv.

Innehåll
9 av 10
Berättarförmåga
10 av 10
Musikval
7 av 10
Totalupplevelse
9 av 10

Hans Alfredson, 29 juni

Foto: Sveriges Radio

Hasse Alfredson behöver ingen förklaring. Han bara är. Hasse Alfredson med sin sagoberättarröst och sin förmåga att smyga in något underhållande moment även i något som kanske inte är så skoj från början.

Till exempel när han berättade om en vätgasballongfärd från Gränna och lyckades skoja till den med hjälp av en fisk.

Alfredsons sommarprat handlade om resor. Allt från en jorden-runtresa tillsammans med Povel Ramel till en tur från Helsingborg till Ängelholm - en enormt lång tur!

Musiken som spelades var sällan yngre än 40 år. Mycket marscher och sånt. Några guldklimpar som "Norge, Norge, det är ett jävla land". Härligt!

Det finns en anledning att Hasse Alfredson är älskad av hela Sverige och fått sommarprata 11 gånger förr. Vad han än har att säga är det skönt att lyssna på och jag hoppas att han återkommer fler år.

Heja Hasse!

Totalbetyg på Hans Alfredsons sommarprat: 9

Eric Bibb, 28 juni

Foto: Sveriges Radio

Återigen någon jag aldrig hört talas om. När folk man inte hört talas om pratar om sitt liv är det inte alltid intressant.

Eric Bibb pratade just om sitt liv - om hur han flyttat mellan USA och Sverige och försökt klara sig fram på sin musik. Och så pratar han om sin musik.

Till en början kändes det trist, men det blev ändå lite intressant. Eller, tja, inte intressant, men angenämt att lyssna på.

Musiken var annorlunda - mycket blues och några riktigt gamla, skrapiga låtar. Lite mysigt faktiskt. Och ett stort plus för barnlåten han skrivit själv och som han och hans son sjungit in. Texten gick något i stil med "Vi är bruna" och "Det finns många som vi, i Afrika och Sydamerika". Det var en kul och fin låt. Med äkta amerikansk brytning.

Lyssningsvärt? Ja, om man har tid över eller är Eric Bibb-fan.

Totalbetyg på Eric Bibbs sommarprat: 5

Linda Olsson, 27 juni

Foto: Sveriges Radio

Fråga inte mig vem Linda Olsson är, för det vet jag inte. Men jag lyssnade. Live denna gången. I en saccosäck på balkongen. Härligt, härligt.

Och Linda pratade på. Om kärlek och om vänskap. Och liknaderna och skillnaderna däremellan. Och så drog hon en hel drös metaforer.

Men det var inte så himla spännande. Eller revolutionerande. Jag slumrade till minsann i några minuter. Och sen väntade jag bara spänt på att hela programmet skulle sluta så jag kunde göra något annat istället.

Nej, det här var hittills sommarens lågvattenmärke. Men inte tillräckligt lågt för att jag verkligen skulle stänga av.

Totalbetyg på Linda Olssons sommarprat: 2

Linda Olsson, 27 juni

Linda Olsson är en för mig totalt okänd och oläst författare. Hennes sommarprogram handlar om kärlek och vänskap.

Programmet inleder hon med att berätta om hur hon väldigt sällan säger "jag älskar dig", men desto oftare säger "I love you". Det bör tilläggas att hon är bosatt i Nya Zeeland och därför ofta pratar engelska. Hon säger att "jag älskar dig" känns mera laddat och har mera tyngd i sig än den engelska motsvarigheten.

I många engelskspråkiga länder gödslar man med "I love you" till höger och vänster, medan vi i Sverige endast använder "jag älskar dig" väldigt sparsamt och till få personer.

Linda har en väldigt behaglig röst att lyssna till. Den ackompanjerar min promenad ner till Skanörs hamn på ett mycket förtjänstfullt sätt. Men jag lyssnar inte till henne. Tankarna vandrar iväg och jag tappar tråden i hennes prat. Jag vet inte om det beror på henne eller mig, men lyssnar aktivt det gör jag tyvärr inte.

Innehåll
3 av 10
Berättarförmåga
5 av 10
Musikval
1 av 10
Totalupplevelse
3 av 10

Kjell Lönnå, 26 juni

Foto: Sveriges Radio

Kjell Lönnå är en mysig person. Det är lustigt att det finns kända personer inom så många olika yrken. Även som körledare.

Kjell Lönnås sommarprogram handlade om hans liv och passion till körsången - något som märktes speciellt mycket i hans musikval. Han drog paralleller mellan Jokkmokks-Jokke och Påve Gregorius som satte standarden för den gregorianska körsången. Han hade till och med lurat några munkar till att sjunga Gulli-gullan ko-ko som gök i gregoriansk munkstil. Roligt, roligt.

Lönnå pratade lite om Gud och om barn. Vi minns väl alla hans program Lekande lätt och han drog några goa barnkommentarer därifrån.

Jag vet inte om det var för att jag var på promenad längs med Öresund och hade fläderblomsdoft i näsborrarna som gjorde att jag blev på glatt humör, eller om det var för att Kjell Lönnå helt enkelt är mysig att lyssna på, men det var definitivt värt att lyssna på.

Totalbetyg på Kjell Lönnås sommarprat: 8

Kjell Lönnå, 26 juni

Kjell Lönnå är, med undantag från Eric Ericsson, en av våra största och mest kända körledare. Han har arbetat med i stort sett alla stora artister och körer i Sverige. Ändå kan jag inte sudda bort töntstämpeln när jag tänker på Kjell Lönnå.

Kjell pratar givetvis om kör och om att sjunga i kör. Allt annat vore väl puckat. Han berättar om hur han själv kom in på sång- och körbanan. Hans passion och engagemang är det absolut inget fel på. Han predikar verkligen körsång.

Men så värst spännande blir det inte. Även om Kjell själv är engagerad så tänder jag inte direkt till. Det blir en hel del körsång i programmet, men musiken är inte direkt spännande.

Innehåll
3 av 10
Berättarförmåga
4 av 10
Musikval
3 av 10
Totalupplevelse
3 av 10

Malin Åkerman, 25 juni

Malin Åkerman är Sveriges nya stjärna i Hollywood. Jag har nog inte sett någon film med henne, men jag är sugen på att se Watchmen.

Malin pratar i sitt sommarprogram om sin uppväxt och hur hon hamnade där hon hamnade. Vägen till Hollywoodskådis var en krokig en som gick via modelljobb, universitetsstudier, rocksångerska innan hon till slut fick en större roll i en TV-serie.

Malins pratar ledigt, lätt och linjärt men det är utan något större djup. Visst är det lite småintressant bitvis, men inte så värst engagerande. Det är varken eller och lämnar inte några direkta spår.

Innehåll
4 av 10
Berättarförmåga
6 av 10
Musikval
4 av 10
Totalupplevelse
4 av 10

Malin Åkerman, 25 juni

Foto: Sveriges Radio

Nä, det här var inget kul. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, men det var historien om Malin Åkermans liv i Hollywood. Jag känner inte till Malin Åkerman, men uppenbarligen har jag sett en film med henne i.

Malin Åkerman var inte speciellt rolig, inte speciellt intressant och inte heller något vidare personlig. Det var inte långt från att jag slutade lyssna.

Däremot kan jag knappt, såhär precis när Malin slutat prata, redogöra för vad hon sagt. Lite om roller hit och dit, lite om hennes man - den italienska rockartisten.

Tråkigt, tråkigt...

Totalbetyg på Malin Åkermans sommarprat: 2

Alexander Stubb, 24 juni

Alexander Stubb är Finlands utrikesminister och är en i mitt tycke en ganska ung utrikesminister, 41 år. Jag kan ärligt säga att jag aldrig hört talas om honom. Även om jag hört talas om att Finland har en utrikesminister.

Det är alltid lite speciellt med finlandssvenska, det låter trevligt tycker jag. Mark Levengood och Mumintrollen väcker angenäma positiva känslor i mig.

Själv benämner Alexander sin dialekt som mumintrollssvenska, efter ett litet missförstånd med en 3-årig svensk pojke under ett telefonsamtal.

Alexander talar lite om sin uppväxt och om sin utbildningsväg. Han har varit och pluggat i hela världen, lät det som. Han har läst mycket språk och uppmanar alla unga att läsa språk. Själv kan jag två, men mår inte sämre för det.

Utöver lite roliga språkliga vurpor, som till exempel idrottssport (vad är det?), så blir det inte upphetsande. Det är absolut inte dåligt, eller för den delen jättetråkigt. Jag blir helt enkelt inte som engagerad. Jag märker att jag då och då försvinner bort i lite andra tankar och det är aldrig ett bra tecken. Förvisso är Alexander, trots sin lite speciella svenska, en bra talare och har flyt i sitt berättande. Det kanske är ett måste om man är politiker. Men jag fångas inte berättelsen.

Innehåll
5 av 10
Berättarförmåga
6 av 10
Musikval
5 av 10
Totalupplevelse
5 av 10

Alexander Stubb, 24 juni

Foto: Sveriges Radio

När en politiker ska sommarprata antar man givetvis att det kommer att bli intressant, men mossigt. Inte när Alexander Stubb pratar.

Alexander Stubb är Finlands utrikesminister och pratar finlandssvenska. Eller som han säger; muminsvenska. Stubb inleder med att prata om hur viktigt det är med språk. Speciellt i hans yrke som utrikesminister.

Man fick höra anekdoter om hur han stod i Speedos och pratade i timslånga samtal om krigssituationen i Georgien på sin semester. Och om sin vänskap med Carl Bildt.

Alexander Stubb pratade också en hel del om sitt enorma sportintresse. Men även med min totala avsaknad av sportintresse lyckades han ändå hålla mig fångad där.

Jag funderade på om inte Alexander Stubb skulle kunna bli lite komiker istället för utrikesminister. Eller som radiopratare. Han kan hålla folk intresserade av vad han säger. Nästan oavsett vad han har att säga tror jag.

Musiken då? Det var mycket finskt. Helt rätt tycker jag. Även om det inte var min favoritmusiktyp. Jag lyssnar ju ändå sällan på texten.

Att lyssna på Alexander Stubbs sommarprat ger 90 mysiga, finlandssvenska feel-good-minuter.

Totalbetyg på Alexander Stubbs sommarprat: 9

Helena von Zweigbergk, 23 juni

Foto: Sveriges Radio

Som den lillgamle 33-åring jag är så lyssnar jag inte bara på Sommar i P1 utan är även en hängiven lyssnare av Spanarna. Så jag tycker mig känna till Helena von Zweigbergk (lustig stavning förresten) relativt bra och trivs med hennes röst i radion.

Däremot gjorde inte det att jag hade speciellt höga förväntningar på hennes sommarprogram. Inte låga heller för den delen. Jag hade konstigt nog inga förväntningar alls. Det enda jag visste var att hon åtminstone skulle veta hur hon skulle föra sig i radio.

Programmet blev lite som en blandning av kåseri och dokumentär. Om musik. Inte om olika musikgrupper, Schubert eller Philemon Arthur and the Dung, utan om musik i allmänhet. Och hur den påverkar oss människor. Hur musiken kan sätta sig på hjärnan och hur man kan identifiera sig med musik.

Apropå musik så spelade hon oerhört blandad sådan. Allt från Moonlight Serenade till Bailando. Jag, som är lite schizofren i min musiksmak, gillade det. Man måste inte vara 70+ för att gilla storband och inte 20 för att gilla house.

Vad Helena von Zweigbergk hade att säga var intressant. Hon citerade hjärnforskare och drog egna fina slutsatser.

Hon har alltid varit skön att lyssna på, och så även denna gång. Heja Helena!

Totalbetyg på Helena von Zweigbergks sommarprat: 8

Helena von Zweigbergk, 23 juni

Helena von Zweigbergk är för mig främst känd från Spanarna i P1. Jag har länge funderat på hur hennes efternamn egentligen ska uttals. Ingvar Storm brukar i presentationen av henne alltid uttala det "Svajberg". Helena själv uttalar sitt efternamn "Sväjberk", och hon borde ju veta bäst.

I sitt sommarprogram fokuserar Helena sig på musiken och sitt förhållande till den samma. Hon försöker förklar varför musik är så viktig för henne, både i sitt skapande som författare och som människa. Men men hon förklarar även vad som gör musiken viktig för oss alla.

Programmet tar sin början i hennes pappas rum, på boendet för dementa, kort före hans bortgång. Hon och hennes faster får inte längre någon kontakt med honom. Med sig har hon en blandskiva med sin pappas favoritlåtar. När hon sätter på den uppstår kontakt, han nynnar med och börjar röra på kroppen till musiken. Jag tycker det är oerhört fascinerande att man kan vara så borta att man inte känner igen släktingar, inte vet var man är och inte minns hur man tar på sig en strumpa; men hur musiken kan åter väcka minnen.

Helena talar om musik på många olika sätt. Musikens förmåga att fastna i ens huvud, bra eller dålig spelar ingen roll. Att hon, precis som jag, behöver en "musikfix", att hjärnan nästan är som beroende av musik. Hon har gav oss också äntligen ett namn på den irriterande företeelsen, att få en låt på hjärnan. Det kallas för "hjärnmask".

Mycket av sina tankar och fakta baserar hon på en bok av hjärnforskaren Oliver Sacks, Den enarmade pianisten: berättelser om musiken och hjärnan. Den får kanske bli en sommarbok i år.

Helena är behaglig att lyssna till och hennes sommarprogram flyter på i en härlig rytm med ett innehåll som engagerar. Det är på samma gång intressant och informativt som det är personligt. Sen spelade hon en hel del bra låtar med.

Innehåll
8 av 10
Berättarförmåga
8 av 10
Musikval
7 av 10
Totalupplevelse
8 av 10

Hanna Hellquist, 22 juni

Hanna Hellquist är journalist, författare och har även varit programledare i Morgonpasset i P3. Det hörs att hon är van att uttrycka sig i både tal och skrift. Mot slutet av sitt sommarprogram pratar hon om att det är svårt att sammanfatta en person i en artikel. Själv säger hon att hon inte ens kunde göra det i en bok. Jag gör ändå ett försök här i vår blogg, trotts att jag kan hålla med henne.

Jag gillar Hanna Hellquist, jag gillar henne riktigt mycket. Hennes program är självutlämnande, själv säger hon att hon är för utlämnade Hon utlämnar allt och alla i sina krönikor. Det vet jag inget om, men här i sitt sommarprogram blir det inte privat. Bara väldigt personligt. Hon pratar om svåra saker; pojkvänner som slagits, slag hon själv utdelat och om ett självmordsförsök. Hon berättar om hur det var att flytta hemifrån och hur umgänget mellan killar och tjejer på en folkhögskola i Kalix var.

Hanna pratar om jämställdhet, fast alls inte stereotypt eller ut tjatat sätt. Hon tar upp kvinnomisshandel, och på något sätt lyckas hon både med att kritisera och visa förståelse för det. Något som jag har svårt att förstå, det är aldrig rätt att slå. Hon berättar också om svårigheterna för tjejerna att starta en feministisk studiecirkel.

Hanna Hellquist är mycket intressant att lyssna på. Hon har något att berätta och gör det mycket bra. Jag håller inte hela tiden med henne, men hon ska definitivt lyssnas på. Det är hon värd.

Innehåll
8 av 10
Berättarförmåga
8 av 10
Musikval
5 av 10
Totalupplevelse
8 av 10

Hanna Hellquist, 22 juni

Foto: Sveriges Radio

Hanna Hellquist... Vem är det? Har aldrig hört talas om henne.

Men nu vet jag. Mer eller mindre i alla fall. Känner fortfarande inte igen henne som någon jag borde känna till, men hon har berättat om sig som person och hennes tid från att hon flyttade hemifrån till idag. En historia som kantats av upp- och nergångar och stora skillnader mellan livet i Kalix och livet i Stockholm.

Hanna Hellquist pratade på ett väldigt personligt sätt om allt möjligt. Hon talade om hur hon blivit slagen en eller två gånger av sin pojkvän och hur hon egentligen inte tyckte det var något speciellt. Hon har ju själv slagit tillbaka och, som hon säger, hon kan ju inte räkna med att slå utan att få något tillbaka - hon är ju inte "immun" bara för att hon är tjej*.

Jag vet egentligen inte om jag tyckte om hennes sommarprat eller inte. Det kändes inte som om hon hade något direkt mål med vad hon ville ha sagt. Det var kanske inte meningen heller, men jag fick liksom aldrig någon "nu kommer det snart något spännande"-känsla. Det var som ett eldrivet BRIO™-tåg som gick på en rund järnvägsbana. Ingen start, inget slut och ingen förändring i hastighet - en okej sak att lyssna på när man inte har något annat att lyssna på, men inget revolutionerande.

Totalbetyg på Hanna Hellquists sommarprat: 5

*) Jag tycker inte det är okej att slåss alls, oavsett om man slår en kille eller en tjej)

Tomas Ledin, 21 juni

Foto: Sveriges Radio

Tomas Ledin är gravt överskattad!

Så har jag alltid tyckt, så det var inte med blida ögon jag lyssnade på Tomas Ledins sommarprat. Men jag har bara känt tills hans musik. Den har alltid låtit likadant och jag har aldrig varit mycket för att lyssna på grabbar som spelar gitarr. Speciellt inte Tomas Ledin.

Så började han prata. Jag måste erkänna att hans berättarröst var mycket bättre än gårdagens IKEA-pamp. Och med mer inlevelse. Men innehållsmässigt kändes det mest som skryt och självgodhet. Ja, jag är svensk och tycker inte om alldeles för mycket skryt. Inte om det inte görs på ett bra sätt. Ledin försökte få det att låta som om han var ödmjuk, men det gick liksom varvet runt och blev tvärtom.

Och sen började han spela på en egen låt live i studion. På akustisk gitarr. Då rös jag. Inte någon sån där go rysning som man får ibland, utan en sån som består av osmak och vämjelse. Och han berättade hur man bygger upp en låt med refräng, stick och sånt. Skittråkigt och även lite för självgott där.

Det enda som var av lite intresse var när han berättade om någon annan - sin farfar. En udda och tragisk historia med lyckligt slut.

Men annars - nä, min uppfattning om Ledin ändrades inte nämnvärt av detta sommarprat. Jo, förresten - till att jag nu inte bara uttråkas av hans musik, men även av hans personlighet. Åtminstone den han visade under sina 90 minuter i radion.

Totalbetyg på Tomas Ledins sommarprat: 3

Tomas Ledin, 21 juni

Jag har alltid avskytt Tomas Ledin som pesten. Inte hans person, utan hans musik. Det var därför inte med glädje jag gav mig ut på min sommarpromenad med Tomas Ledin i lurarna. Men, vad skönt det är när ens fördomar krossas.

Att Tomas Ledin skulle prata om musik kommer väl knappast som någon överraskning. Frågan var bara om han skulle prata om sin musik, eller som sina musikaliska influenser. Till min stora lycka valde han det senare. Och han lyckas verkligen överraska den gode Tomas. Han berättar lätt och ledigt om sin uppväxt, sina musikaliska influenser och spännande möten. Vad sägs om Jimi Hendrix, Ozzy Osbourne och Bruce Springsteen.

Det är riktigt bra, i en hel timme. Musikvalen är suveräna, berättelserna är intressanta. Sen väljer Tomas att ta upp gitarren och spela en låt från sitt senaste album och analyserar dess uppbyggnad. Då faller hela det fina sommarprogram han byggt upp ihop som ett korthus. Detta pågår i ungefär 10 minuter, korten ligger kvar på bordet. Men sen börjar han tala om sin farfar, som på tidigt 1900-tal såldes på auktion till en bonde. I rask takt bygger Tomas åter upp det fina korthuset och programmet avslutas med en fantastisk Aretha Franklin låt.

Innehåll
7 av 10
Berättarförmåga
6 av 10
Musikval
7 av 10 (hade varit en 8 om han inte hade spelat sin egen låt)
Totalupplevelse
7 av 10

Ingvar Kamprad, 20 juni

Foto: Sveriges Radio

Ja, vad säger man. Här har vi en man som startat upp ett av världens största företag. Alla känner till IKEA. Och han som äger hela alltet borde ju vara en pompös och rik man som unnar sig lite rysk kaviar då och då.

Och det är han. En som unnar sig lite rysk kaviar, alltså. Inte det andra.

Under en bilresa runt om i Skåneland lyssnade jag live på när Ingvar Kamprad berättade sitt livs historia utifrån lite stödord på ett papper. Det upprepade en del, sades stundom lite fel och lät som det är inspelat med en dålig diktafon i ett kök i en 70-talsvilla. Troligtvis stämmer det. Men trots det dåliga ljudet och att det ibland kändes som att Kamprad inte visste exakt vad han skulle säga, så var det intressant.

Kamprad berättade om hur han lärt sig entreprenörsskapet genom livets fram- och motgångar. Han berättade om hur noga IKEA var med att man inte skulle åka mer än ekonomiklass på flyget och att man, som medarbetare på IKEA, alltid skulle förstå hur "den vanliga människan" har det.

Och så avslöjade han hur IKEA lurats på miljardbelopp. I princip genom att vara konsekventa och inte varken ge eller ta mutor. Bra tycker jag. IKEA har nog råd.

I det hela var det intressant att lyssna på. Ingvar Kamprad låter som en snäll, principfast, ödmjuk och trevlig farbror. En som inte låtit sina enorma framgångar stiga honom över huvudet. Och en som älskar sitt företag.

Musiken som valdes i programmet stämde textmässigt bra in på vad som berättades. Mycket gammaldags musik - Povel Ramel och lite trumpetjazz. Mysigt på något sätt. Jag gillar ju gammal musik.

Eftersom Mats sagt att han ska betygsätta varje sommarpratare så ska jag också det, men bara ett totalbetyg - ett betyg som jag anser peka på om jag tycker man ska lyssna på en sommarpratare eller inte. Betygen går (precis som Mats betygsättning) på en skala från 1-10.

Totalbetyg på Ingvar Kamprads sommarprat: 7

PS. Är det någon som känner till var Tjeckland ligger?

Ingvar Kamprad, 20 juni

Redan på förhand är historien om Ingvar Kamprads resa, från jordbrukarson i den småländska myllan till miljonär (eller om det är miljardär) med boende i Schweiz, relativt välkänd. Jag hade därför hoppats på att få höra lite mera om hur det gick till när IKEA startades och hur klivet från postorderföretag till miljardkoncern gick till. Jag hade också förväntat mig ett mera linjärt berättande.

Nu får vi istället höra lite om hur hans företagande startade, men sen hoppar han helt plötsligt fram ett antal årtionden för att börja prata om hur media har utpekat honom som skattesmitare. Han återkommer flera tillfällen i programmet till media, och förnekar bland att han skulle vara en av världens rikaste personer, som han så många gånger utpekats.

Det kanske mest intressanta är när han beskriver svårigheterna kring etableringen i Ryssland och hur de förlorat mångmiljardbelopp där. Detta blev också en stor nyhet i medierna på midsommardagen.

Ingvar Kamprad hoppar fram och tillbaka i historien under sitt sommarprogram. Jag upplever det som lite rörigt. Han har inte direkt en röst som fångar och tyvärr gör inte heller innehållet det. Musiken i programmet når inte heller några direkta höjdpunkter.

Innehåll
4 av 10
Berättarförmåga
2 av 10
Musikval
2 av 10
Totalupplevelse
3 av 10

Fler skribenter

Innan de första recensionerna startar vill jag hälsa Mats välkommen som min medskribent här på bloggen. Vi kommer båda att recensera på våra olika sätt. Och vi tycker inte alltid likadant, så efter ett tag kanske du får en favoritrecensent!

10 dagar kvar

Sommar i P1 börjar om 10 dagar. Och jag ska lyssna på vartenda program. Åtminstone ge varje sommarpratare en chans. Är någon riktigt tråkig låter jag bli att lyssna.

Mestadels kommer jag att lyssna på podversionen (= den man kan ladda ner gratis och lagligt från Sveriges Radios hemsida). Där får man tyvärr inte med all musik, men ofta ett lite smakprov.

Jag kommer att recensera varje avsnitt jag lyssnar på. I och med att jag lyssnar på podversionerna av Sommar i P1 så kommer kanske recensionen några dagar efter själva programmet sänts i radion.

Hoppas det kan vara till glädje för några.