Så var det slut!

Foto: Sofie Olsson

Så var sommaren slut. Jag har lyssnat på alla sommarpratare. Okej, vissa förtjänade inte att bli färdiglyssnade på.

Det har varit en stor variation bland sommarpratarna. Några hade jag höga förväntningar på och andra väldigt låga. En del svarade till mina förväntningar och några överraskade.

Men i och med att det nu är över kommer här min lista över de jag tycker man bör lyssna till (om man inte gjort det redan) samt de man inte borde bemöda sig med att ladda ner och lyssna till.

Sommarpratare med betyg 8 och över:
1. Morgan Alling, skådespelare
2. Kristian Luuk, programledare, komiker
3. Roger Wallis, professor KTH, kompositör
4. Christian Lindberg, trombonist, dirigent, tonsättare
5. Hans Alfredson, författare, regissör
6. Nour El-Refai, komiker, skådespelare
7. Madeleine Westin, tv-meteorolog, författare, kapten i försvarsmakten
8. Lasse Berg, författare
9. Elizabeth Gummesson, föreläsare, coach
10. Alexander Stubb, utrikesminister i Finland, Samlingspartiet

Listan har alltså inte ändrats sen min topplista den 27:e juli.

Bottenlistan då? Listan innehåller de jag gett betyget 3 eller lägre. Placeringarna 47-57:

47. Joe Labero, magiker
48. Tomas Ledin, artist
49. Jörn Donner, författare, debattör
50. Håkan Nilsson, Lyssnarnas Sommavärd, musiker
51. Linda Olsson, jurist, författare
52. Malin Åkerman, skådespelare
53. Malin Baryard, hästryttare
54. Prinsessan Birgitta, prinsessa, gymnastikdirektör
55. Johan Eliasch, Special Representative of the Prime Minister, affärsman
56. Johan Lindeberg, modedesigner
57. Laleh Pourkarim, artist, låtskrivare, skådespelare

Vad gäller sistaplaceringen har jag hittat massor av personer som tycker att det var ett jättebra sommarprat. Jag förstår dem inte, men man får ju tycka vad man vill. Sen misstänker jag att det är någon som tycker allt är bra som Laleh Pourkarim gör, bara för att det är hon. Man ska vara kritisk tycker jag.

Glatt överraskande i år var Alex Schulman som jag, totalt oprovocerat, hade väldigt låga förväntningar på.

Jag tackar för mig och hoppas att alla som läst vår blogg kunnat få lite hjälp i djungeln av sommarpratare. Även om ni inte tyckt som Mats eller jag så kanske ni funnit ett mönster i hur vi tycker kontra era egna åsikter och på så sätt kunnat tolka våra, ibland mindre utförliga recensioner, till er egen tycke och smak. Vi har, som sagt, gjort detta på totalt amatörmässiga grunder och endast baserat på vad vi själva tycker.

Vi får se om vi gör detta igen nästa år, eller om vi helt enkelt ställer oss till skaran av lyssnare och bara lyssnar på vad vi vill och pallar med.

Hoppas ni får en fortsatt trevlig sommar!
/Jesper

Jan Guillou, 15 augusti

Foto: Sveriges Radio

Sista sommarprataren. Och en av de jag sett minst fram emot att lyssna på. Jag har blandade känslor för Jan Guillou - han kan vara självgod och pompös, men så har jag ändå läst någon av hans böcker och tyckt de var bra.

Jan Guillou berättar om musik i böcker, framför allt huvudpersonerna i kriminalromaner - hans egen Carl Hamilton, Mankells Wallander och en massa andra. Han spelar exempel på deras musiksmak och undrar vad nästa kända fiktiva konstapel kommer att lyssna på.

Sedan tar han upp hatet mellan honom och Olof Palme - ett hat som han själv påstår att han inte längre har. Konstigt att han tar upp så pass mycket tid i sitt sommarprogram för att behandla just det ämnet.

I allt tyckte jag Jan Guillous program var över mina förväntningar i och med att jag trott att jag skulle pinas igenom det med enbart buttra minnen, jaktprat och annat machodravvel. Men det funkade rätt bra ändå.

Totalbetyg på Jan Guillous sommarprat: 6

Laila Bagge, 14 augusti

Foto: Sveriges Radio

Så har jag lyssnat på årets näst sista sommarpratare.

Laila Bagges sommarprogram handlar om hennes liv. Mycket framgångshistorier. Och prat om hennes kärlekar hit och dit. Aningen skrytigt, men inte totalt olyssningsbart.

Totalbetyg på Laila Bagges sommarprat: 5

Günter Graffenberger, 13 augusti

Günter Graffenberger väljer att ignorera Basil Fawlty råd om att "don't mention the war" och pratar uteslutande om andra världskriget. Det är dock inget att skoja om, sommarprogrammet alltså inte kriget. Kriget tycker jag att det har skojats om rätt mycket, men det har ju inget med detta att göra. Jag märker att jag visst bara babblar på, om man nu kan göra det i text.

Men som sagt, eller skrivet, så är Günters sommarprogram inget att skoja om. Det är en rätt allvarlig historia om hur hans pappa skickades till koncentrationsläger för att han var socialist och hur han själv skickades till en elitskola för blivande arier. Hans pappa blev stridande vid fronten och hatade Hitler, medans han själv hjärntvättades vid skolan och kom att beundra den samme.

Bitvis är det intressant, men bitvis blir det lite väl mycket av en historieföreläsning man hört rätt många gånger. Dessutom är Günter inte så jätterolig att lyssna till. Musiken är i stort sett uteslutande klassisk, men trevlig.

Innehåll
5 av 10
Berättarförmåga
4 av 10
Musikval
4 av 10
Totalupplevelse

4 av 10

Günter Graffenberger, 13 augusti

Foto: Sveriges Radio

Günter Graffenberger är den sommarpratare jag nog mest sett fram emot att lyssna på. Han har jobbat som journalist och har dessutom varit barn i Nazityskland.

Hur hemskt det än var med andra världskriget och Hitler så är det trots allt väldigt intressant. Günter Graffenberger berättar om hur hans pappa var motsåndare till nazismen och hur han själv dragits in till en nazistisk elitskola med mycket disciplin och hjärntvätt.

Och sen hur han tre gånger i sitt liv haft änglavakt och undankommit döden bland annat vid bombningen av Dresden och Estonias förlisning.

En intressant berättelse och en bra berättare.

Totalbetyg på Günter Graffenbergers sommarprat: 8

Frida Hyvönen, 12 augusti

Frida Hyvönen låter nästan precis som Sofia Jannok, som sommarpratade den sista juni. Jag tror i alla fall att det är hon som hon låter som. Men det kan kanske spela kvitta.

Frida hade jag lite förväntningar på, i alla fall när det gäller vilken musik hon skull spela. Men lite besviken blev jag nog ändå. Jag tyckte inte hon spelade så värst spännande musik, med några undantag.

Pratet då? Tja, det var väl okej. Inget revolutionerande, lite lagom snack om hälsohem, musik och hennes hus uppe i...någonstans norr om Stockholm var det i alla fall.

Innehåll
4 av 10
Berättarförmåga
6 av 10
Musikval
4 av 10
Totalupplevelse
4 av 10

Frida Hyvönen, 12 augusti

Foto: Sveriges Radio

Frida Hyvönen pratar om allt möjligt, men med mycket anknytning till Flerken, där hon bor.

Ibland lite utan att man känner någon röd tråd i det hela. Lite som Lahles sommarprat light. Fast ändå inte i närheten av lika knarkat.

Rätt okej att lyssna på, men inget jag kommer att komma ihåg till framtiden.

Totalbetyg på Frida Hyvönens sommarprat: 4

Owe Thörnqvist, 11 augusti

Owe Thörnqvist har ju skrivit några kända bitar. I sitt sommarprogram försöker han spela de flesta. Owe gör verkligen det "otillåtna", han spelar sin egen musik. Nästan uteslutande Owe Thörnqvist, med två undantag. Som svepskäl hävdar han att han kör ett melodikryss, som förviss finns att ladda ner på Sveriges Radios hemsida. Men jag tror att han inte längre får några STIM-pengar för att hans låtar inte spelas och ville passa på att bättra på statistiken.

Nej, Owe är inte min favorit. Varken rent musikaliskt eller som sommarpratare. Det blir lite fånigt faktiskt tycker jag.

Innehåll
3 av 10
Berättarförmåga
5 av 10
Musikval
1 av 10
Totalupplevelse

3 av 10

Owe Thörnqvist, 11 augusti

Foto: Sveriges Radio

Här är mannen som skrivit låtar. Så in i norden. Och han är duktig på rim.

Owe Thörnqvist gjorde ett lite annorlunda sommarprogram - ett melodikryss som kretsade kring hans egna låtar. Ett trick för att få radion att spela mer av hans musik, kanske? Men det var inte så farligt ändå tyckte jag.

Som glad Melodikryssare brukar jag ta fram papper och penna när såna här tillfällen ges, men eftersom jag körde bil så hoppade jag över det denna gången.

Melodikrysset blandades med allehanda roliga småanekdoter från Owe Thörnqvists liv. Ett mysigt och underhållande program.

Totalbetyg på Owe Thörnqvists sommarprat: 7

Nahid Persson Sarvestani, 10 augusti

Nahid Persson Sarvestani får mig att tacka min lyckliga stjärna för att jag är född i Sverige, ett land där jag kan uttrycka mig på i stort sätt vilket sätt jag vill. Till exempel genom denna blogg.

Nahid var politiskt aktiv och arbetade som journalist i Iran. När den nya regimen kom, var inte hennes åsikter okej längre. Hon fick inte tycka och säga vad hon ville längre. Hon och hennes familj var tvungen att fly. Om det handlar hennes sommarprogram.

Starka berättelser som berör med en bra berättare brukar ge bra sommarprogram och detta utgör inget undantag. Detta är riktigt bra, faktiskt ett av de bättre i sommar.

Musiken är kanske inte jättespännande tycker jag, med några undantag. Men det spelar ingen roll. Det är berättelsen som är central och viktig.

Innehåll
9 av 10
Berättarförmåga
7 av 10
Musikval
4 av 10
Totalupplevelse

8,5 av 10

Nahid Persson Sarvestani, 10 augusti

Foto: Sveriges Radio

Det är ofta intressant med speciella livshistorier. Nahid Persson Sarvestani berättar om sin flykt från Iran där hela hennes familj var hotad till livet av regimen. Några av hennes bästa vänner och hennes bror blev dömda till döden och avrättade.

Hon pratar om flykten till Oman och hur det gick upp och ner med livet där innan de till slut kom till Sverige för 24 år sen.

Det var en gripande berättelse om än tragisk, fast med ett ganska lyckligt slut.

Totalbetyg på Nahid Persson Sarvestanis sommarprat: 8

Anders Lundin, 9 augusti

Anders Lundin behöver ingen presentation Sedan ett antal år tillbaka står han ju som värd för en annan klassisk sommartradition. Men idag leder han ingen allsång, idag pratar han. Han pratar dessutom riktigt mycket. Anders program innehåller hela 1 timme och 2 minuter prat. Det är 28 minuter längre än Arash Labaf.

Mycket prat alltså, men är det värt att lyssna till undrar ni. Ja, det är det. Anders Lundin pratar om sig själv, om snöleoparder, och om konsten att påverka ödet genom att imitera det som man vill ska hända. Prat om resor ut i det okända blir det med, tillsammans med en riktigt bra låtlista. Riktigt, riktigt superbra lista. Några tidigare kända, men massa nya spännande låtar som jag vill lyssna mer på.

Anders Lundin verkar, som man ser honom offentligt, vara väldigt trevlig. Det är hans sommarprat med. Väl värt att lyssnas till.

Innehåll
9 av 10
Berättarförmåga
8 av 10
Musikval
9 av 10
Totalupplevelse

9 av 10

Anders Lundin, 9 augusti

Foto: Sveriges Radio

Alla vet väl vem Anders Lundin är? Han är mannen som ständigt fått ta över efter andra - efter Martin Timell i Bullen, efter Lasse Berghagen i Allsång på Skansen. Och så fick han sommarprata för andra gången i sitt liv.

Det var fram och tillbaka med allsköns anekdoter, serietidningsreferenser och lite flummigt. Och så pratade han mycket om snöleoparder. Och lite Kölsch. Ja, jag hängde nog inte riktigt med hela tiden. Men det var lite så han berättade att hans liv var. Många episoder, men inget start och inget slut.

Men rätt så okej ändå.

Totalbetyg på Anders Lundins sommarprat: 5

Bodil Malmsten, 8 augusti

Idag gjorde Bodil Malmsten mig sällskap på joggingrundan runt Växjösjön. Det hela började lite trevande och försiktigt. Bodil pratade på och jag lyssnade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka till en början. Men så spelade hon sin första Dylanlåt och började där efter tala om Don't look back, en Dylandokumentär från 1967. Sen hade hon mig som i en liten ask.

Jag kommer på mig själv med att vilja prata med Bodil, kommentera och prata mera om Dylan. Men det går ju inte. Bodil finns i min iPod och springer inte bredvid mig.

Tycker du om Dylan, Waits, Van Morrison och prat om livet, kultur och sånt så är detta programmet för dig. Jag gillar det i alla fall.

Bodil Malmsten berättar att hon ett tag hade funderingar på att enbart spela Bob Dylan låtar i sitt program. Det hade jag velat höra. Undras vilka låtar hon då skulle spelat.

Innehåll
7 av 10
Berättarförmåga
8 av 10
Musikval
8 av 10
Totalupplevelse

8 av 10

Bodil Malmsten, 8 augusti

Foto: Sveriges Radio

Jag antar att Mats tycker om det här. Åtminstone musiken.

Själv tyckte jag det var rätt så tråkigt. Jag tycker inte om när jag såhär, precis när jag lyssnat klart, inte ens kan sammanfatta vad det handlade om. Inte ens ge någon exempel på vad som sades.

Och Waits, Dylan och grabbarna är inte mina favoriter. Oftast lite för deppigt för min smak.

Totalbetyg på Bodil Malmstens sommarprat: 4-

Jörn Donner, 7 augusit

Jörn Donner, undrar om det är han som givit namn till Donner Kebab. Han nämner inget om det i sitt program, tror jag. För jag lyssnade nog bara aktivt de första 10 minuterna sen gav jag upp. Han fick prata på medans jag åt frukost på balkongen och läste tidningen.

Det här är så fruktansvärt tråkigt. Får verkligen vem som helst sommarprata kan man fråga sig? Är det kanske dags att införa någon slags åldersgräns nästa år? Eller ska vi helt enkelt bara förbjuda gamla sura gubbar?

Innehåll
1 av 10
Berättarförmåga
2 av 10
Musikval
2 av 10
Totalupplevelse

1 av 10

Jörn Donner, 7 augusti

Foto: Sveriges Radio

Snabbsammanfattning: torr gubbe som var sur på det mesta, omusikalisk och pratade om att han var känd i Sverige. Jag har aldrig hört talas om honom.

Jag lyssnade inte klart på honom.

Totalbetyg på Jörn Donners sommarprat: 2

Johan Eliasch, 6 augusti

Johan Eliasch, vem är det tänker nog de flesta. Jag som har lyssnat till hans sommarprogram borde nu kunna upplysa er om det, men fan vet om jag blev så mycket klokare. Han jobbar tydligen för Storbritanniens premiärminister med klimatfrågor. Men han jobbar tydligen också med sport.

Han berättar i sitt program om hur han varit den som tagit fram timglasskidan och den moderna tennisracketen. Mer än så registrerades inte i min skalle efter detta program Ganska menlöst och intetsägande med rätt tradig musik.

Innehåll
3 av 10
Berättarförmåga
4 av 10
Musikval
4 av 10
Totalupplevelse

4 av 10

Johan Eliasch, 6 augusti

Foto: Sveriges Radio

Huvva, en sån dålig berättare! Det Johan Eliasch hade att berätta skulle säkerligen varit mer intressant om någon annan hade berättat det. Med lite inlevelse.

Det var mycket prat om skidåkning och tennisracket i titan. Men det var skittråkigt att lyssna på. Jag tog mig friheten att inte lyssna klart.

Totalbetyg på Johan Eliaschs sommarprat: 2-

Jerry Williams, 5 augusti

Jerry Williams allas vår rockfarfar sommarpratar. Han är väl inte direkt min favorit när det gäller sångare, så jag tyckte inte att det lät så spännande. Spännade är det väl kanske inte heller, men det jag hade glömt bort är hur mycket stockholmare Jerry Williams är. Jerry Williams är så mycket stockholmare att man nog nästan får räkna honom som utrotningshotad.

På många sätt är detta ett riktigt dåligt sommarprogram, för man fattar inte vad han säger hälften av tiden. Det är fruktansvärt mycket stockholmsslang och uttryck från 60-70-talet. Men å andra sidan är det fruktansvärt roligt att lyssna till. Men, det blir lite mycket i ett helt sommarprogram.

Men musiken är det inget fel på och Jerry spelar föredömligt ingen egen musik.

Innehåll
5 av 10
Berättarförmåga
4 av 10, men på humorskalan är det 8 av 10
Musikval
8 av 10
Totalupplevelse

5 av 10

Jerry Williams, 5 augusti

Foto: Sveriges Radio

Snacka om stockholmstugg. Det var nästan så att man ibland önskade att radion hade textning på svenska.

Jerry Williams (eller Jerka, som han uppenbarligen också kallas) pratade om allt möjligt. Om hur han spelade blockflöjt och klarinett som ung. Och hur han spelat med Chucken (Chuck Berry såklart) och andra kändisar.

Det var nog egentligen rätt så bra, men jag lyssnade bara med ett halvt öra och tog därför inte in allt som sas. Får kanske lyssna igen.

Totalbetyg på Jerry Williams sommarprat: 5

Tack till våra läsare!

Vår statistik visar att vi haft över 100 besökare i snitt per dag på vår blogg.

Inte visste vi att så många skulle titta in här varje dag. Ett stort tack till er! Hoppas att vi kunnat hjälpa några att välja vilka sommarpratare de ska lyssna på.

Anne Sofie von Otter, 4 augusti

Anne Sofie von Otter är, för er som inte är så bevandrade inom den klassiska genren, mezzosopran och en av våra mest framgångsrikaste sådana. Hon har förutom en hel drös med skivor och föreställningar inom den mera traditionella klassiska musiken även gjort en del så kallade "cross over projekt" med bland andra Elvis Costello.

Om detta pratar hon i sitt sommarprogram. Om hur hon under 90-talet efter flera föreställningar fått blommor från samma person och hur den personen visade sig vara Elvis Costello. Det ena ledde till det andra och en skiva uppstod.

Anne Sofie von Otters sommarprogram är bra. Det är mycket musikprat, men också en del familjeprat. Musiken är inte alls enbart klassisk utan oerhört blandad. Det var just musiken som var hennes främsta motivation till att sommarprata. Att helt själv få bestämma vilken musik som ska spelas.

Även om detta på förhand kan tyckas verka som ett tråkigt sommarprogram är det det rakt motsatta, intressant och underhållande. Ett trevligt sällskap under en promenad ute i den svenska sommaren som nu är tillbaka.

Innehåll
7 av 10
Berättarförmåga
8 av 10
Musikval
7 av 10
Totalupplevelse

7 av 10

Anne Sofie von Otter, 4 augusti

Foto: Sveriges Radio

Jag tänkte att - det här kan bli hur tråkigt som helst eller hur intressant som helst. Det blev rätt så tråkigt.

Anne Sofie von Otter pratade om allt möjligt - lite hit och lite dit. Ingen direkt röd tråd i det hela. Den enda egentliga intressanta episoden var när hon pratade om sin pappa som träffat en SS-soldat som varit på Theresienstadt.

Annars nämnde hon att hon tyckte det var bra med mycket musik och lite prat. Och det konceptet körde hon själv på.

Inte min favorit, precis.

Totalbetyg på Anne Sofie von Otters sommarprat: 4

Sverre Sjölander, 3 augusti

Sverre Sjölander är zoolog, etolog och har ett fantastiskt roligt namn (ursäkta Sverre, men det är rätt skoj). Det känns som om jag har gått och väntat på det här programmet hela sommaren. Professor, pensionär, diggar klassisk musik och djur. Det formligen skriker torrt och tråkigt sommarprogram. Dessvärre lever det ganska så väl upp till de förväntningarna.

Det är väl kanske inte knastertorrt och jättetrist, jag lyssnar trotts allt till hela. Men så värst spännande är det. Lite smått intressant är det när han talar om hur domherrar som fötts upp av människor kan lära sig vilken låt som helst så länge den visslats varje dag i samma tonart. Men roligare än så blir det inte.

Innehåll
4 av 10
Berättarförmåga
3 av 10
Musikval
1 av 10
Totalupplevelse

3 av 10

Sverre Sjölander, 3 augusti

Foto: Sveriges Radio

Sverre Sjölander är zoolog. Han kan allt om djur. Och så tycker han om musik. Mest klassisk sådan.

Programmet handlar om vilda djur, utrotningshotade djur, tama djur och inlärning hos djur. Och om gosskörer, att leka på operan och att spela cello.

Jag, som gillar musik, var mindre intresserad av episoderna med musikhandling. Intressantare var det med domherrarna som kunde vissla långa musikstycken. Och korpen Krompen som kunde härma en snickare som slog i spik. Definitivt lyssningsvärda episoder i detta sommarprat.

Totalbetyg på Sverre Sjölanders sommarprat: 7

Anders Wall, 2 augusti

Anders Wall är finansmannen och entreprenören som kommer från rätt enkla förhållanden. Från ingenting har han arbetat upp sig och får nog sägas vara rätt rik och framgångsrik idag.

Det jag främst tänker på under programmet är att jag så väl känner igen hans röst. Det är väldigt bekant, men jag tror snarast att det är någon som låter som honom än att jag hört honom tidigare.

Anders Wall är ganska trevlig att lyssna till och berättar flera små underhållande berättelser och anekdoter. Anders spelar främst klassisk musik under sitt program, flera med kända tenorer eller sopraner.

Innehåll
6 av 10
Berättarförmåga
7 av 10
Musikval
3 av 10
Totalupplevelse

5 av 10

Anders Wall, 2 augusti

Foto: Sveriges Radio

Jag känner bara till Anders Wall som ett namn i finansbranschen. Och det är ju precis vad han är. Åtminstone för den stora massan.

Anders Wall berättar om hur han tagit sig från att, som ung, fått hjälpa till med att försörja sin familj och sina studier genom att sälja kaniner på Fyristorg till att bjuda Österrikes president på Felix köttbullar på burk och Pripps-öl.

Ett intressant och inte alldeles för självgott program (som det ju tyvärr lätt kan bli med framgångssagor). Och så fick det ett stänk av släktforskning också, och det tycker jag ju extra mycket om.

Totalbetyg på Anders Walls sommarprat: 7

Alex Schulman, 1 augusti

Alex Schulman vet jag vem det är, känner till och med igen honom. Men jag har inte alls hängt med i allt stohej kring honom. Tydligen var det en del som inte gillade honom när han bloggade. Dom tyckte han var dum, men det struntar jag i. Jag har inga som helst förutfattade meningar om andra.ätt

Alex Schulmans sommarprogram handlar om hans senaste år säger han själv, men jag tycker att han gör rätt många återblickar i historien. Mycket handlar om hans pappa, som givetvis enligt traditionen i sommarprogrammen är död. Hans senaste år har varit mycket turbulent. Separerat, träffat ny och fått ett barn och allt detta samtidigt som han skrivit en bok om sin pappa. Rätt händelserikt år.

Men är det intressant då? Tja, intressant och intressant. Det är ganska så gripande och trevlig lyssning. Alex Schulman talar lätt och ledigt, även om svåra ting och spelar dessutom rätt bra musik.

Innehåll
7 av 10
Berättarförmåga
7 av 10
Musikval
7 av 10
Totalupplevelse

7 av 10

Alex Schulman, 1 augusti

Foto: Sveriges Radio

Jag är en av de där - de som inte tycker om Alex Schulman. Jag har baserat det enbart på vad andra säger. Det ska man inte göra. Kanske för att jag tycker att han har ett förargligt utseende, eller är det också ryktet om honom som gör att jag tycker så.

Men hans sommarprat var bra. Det handlade (inte alldeles otippat för årets sommarpratare) om en bortgången pappa. Inte bara. Även om två misslyckade äktenskap och en förlossning. Och om hans psykolog. Det senaste året i Alex Schulmans liv.

Det var till och med riktigt gripande på slutet. Kanske mest för att man hörde hur det klumpade sig i Alex hals när han läste sina sista tre minuter i sitt manus.

Jag tycker nu inte längre att Alex Schulman är skräp. Han är nog bra i alla fall!

Totalbetyg på Alex Schulmans sommarprat: 7