Jag har alltid avskytt Tomas Ledin som pesten. Inte hans person, utan hans musik. Det var därför inte med glädje jag gav mig ut på min sommarpromenad med Tomas Ledin i lurarna. Men, vad skönt det är när ens fördomar krossas.
Att Tomas Ledin skulle prata om musik kommer väl knappast som någon överraskning. Frågan var bara om han skulle prata om sin musik, eller som sina musikaliska influenser. Till min stora lycka valde han det senare. Och han lyckas verkligen överraska den gode Tomas. Han berättar lätt och ledigt om sin uppväxt, sina musikaliska influenser och spännande möten. Vad sägs om Jimi Hendrix, Ozzy Osbourne och Bruce Springsteen.
Det är riktigt bra, i en hel timme. Musikvalen är suveräna, berättelserna är intressanta. Sen väljer Tomas att ta upp gitarren och spela en låt från sitt senaste album och analyserar dess uppbyggnad. Då faller hela det fina sommarprogram han byggt upp ihop som ett korthus. Detta pågår i ungefär 10 minuter, korten ligger kvar på bordet. Men sen börjar han tala om sin farfar, som på tidigt 1900-tal såldes på auktion till en bonde. I rask takt bygger Tomas åter upp det fina korthuset och programmet avslutas med en fantastisk Aretha Franklin låt.
Innehåll
7 av 10
Berättarförmåga
6 av 10
Musikval
7 av 10 (hade varit en 8 om han inte hade spelat sin egen låt)
Totalupplevelse
7 av 10
1 kommentar:
Det var svårt att inte läsa din recension innan jag skrev min egen. Men det gick. Och förutom att du tyckte han var bättre än jag så kändes det som om vi triggades och avtändes av samma saker...
Skicka en kommentar