Arash Labaf, 28 juli

Arash Labaf är kanske en av Sveriges största internationella musiker. Han är bland annat världsstjärna i alla "stan"-länder. Det omfattar, vid en hastig kontroll, sju länder som tillsammans har minst 230 miljoner invånare. Det är rätt många människor som diggar Arash alltså.

Arash Labaf är för många också känd från Eurovision Song Contest då han kom på tredjeplats. Men inte som tävlande för Sverige, utan för Azerbajdzjan. Om detta talar hon i sitt sommarprogram, lika så om hur han kom till Sverige som 10-åring.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag gillar, men Arash Labafs sommarprogram är trevligt och intressant. Små episoder är även ganska roliga, i alla fall för oss som lyssnar. Som den när han under pistolhot tvingades sjunga ytterligare två låtar för den lokala maffiabossen och gjorde sitt livs konsert och klämde i med 5 låtar, bara för att vara på den säkra sidan.

All musik i programmet, med undantag för en låt, är orientalisk. Jag har ganska svårt för den sortens musik. Jag försökte under programmets gång lyssna objektivt och med ett öppet sinne. Flera låtar är kanske bra danslåtar, men jag tycker det är ganska dåligt. Jag kom dock under programmets gång på vad det är jag inte gillar. Det är alla dessa synthar och halvtaskiga trummaskiner jag inte gillar. Enda undantaget är "se på lille Lennart" som ur ett nostalgi-/humorperspektiv är ganska trevlig.

Men lyssna istället på podcasten, så slipper du musiken. För det övriga innehållet är det inget fel på. Det är riktigt bra.

Arash Labaf är den sommarprataren som hittills pratat kortast. Totalt pratade han endast i 34 minuter.

Innehåll
8 av 10
Berättarförmåga
7 av 10
Musikval
4 av 10
Totalupplevelse

7 av 10