Foto: Sveriges Radio
Ann Heberlein pratar skånska. Det gillar jag såklart.
Och så pratar hon om depression - något som är totalt bortom mig. Jag känner ingen som jag vet lever med allvarligare depression(er). Och på ett sätt är det väl skönt. Men därför har jag inte heller så mycket förståelse för det. Eller jo, förståelse har jag, men jag hänger inte med på hur hemskt det kan vara.
Ann Heberlein upplyste mig. Hon berättade öppet om sig själv, sin egen depression och andras. Och hon pratade till en flicka som hon mött på en toalett på Stockholms Central en gång. En flicka hon kallar för Anna.
Det var ingen direkt uppmuntrande lyssning. Men lite intressant ändå. Det fick mig att tänka att när livet går lite emot mig så är det oerhört banala grejer jämfört med att få en rejäl depression.
Totalbetyg på Ann Heberleins sommarprat: 7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar