Erika Bjerström, 1 juli

Erika Bjerström är journalist och har bland annat arbetat som korrespondent i Bryssel.

Erika Bjerström fick gör mig sällskap på min joggingrunda idag. Det var alls inget tråkigt sällskap för hennes sommarprogram är intressant.

Inledningen är sorglig. Hon misste sin pappa tidigt i livet och hon berättar om hur hon som barn reagerade på detta. Hon förklarade att hon, precis som många barn, reagerade på den traumatiska händelsen genom att ta på sig skuld. Hon berättar att hon inte kunde tillåta sig att skratta under flera år efter pappans död, just på grund av att pappan var död. Vissa vuxna runt henne hjälpte inte heller direkt till genom att komma med klumpigt formulerade "tröstande" ord, så som "han var för god för denna världen". Som pedagog, som då och då möter barn i sorg, var hennes berättelse en bra tankeställare.

Programmet handlar dock inte bara om denna händelse. Vi får även höra om hennes tid som utrikeskorrespondent. Hon berättar om utrikespolitiska händelser och reportage från tiden i Europa. Berättelsen om hur hon under semestern i Indien kallas in för att göra reportage om Tsuniamin och effekten av den i Indien. Hon var den första SVT-korrespondenten att rapportera från Tsunamin. Detta leder till att hon pratar om journalistikens etik. Vad ska man visa? Ska man som journalist tränga sig på andras sorg?

Journalistisk och etik är intressant, lika så är dagens journalistik med mängder av bloggar, läsarbilder etc. Detta behandlas också i programet.

Erika Bjerströms program är intressant och tankeväckande, väl värt att lyssnas till även om musiken inte direkt var i min smak.

Innehåll
8 av 10
Berättarförmåga
7 av 10
Musikval
4 av 10
Totalupplevelse
7 av 10